29 juli 2012

Epilog: Semestercykling i Frankrike

Här kommer lite fler härliga bilder från semestern i Frankrike. Det blev två cykelturer sista veckan. En till Col de la Croix de Fer och en till Saint Christophe en Oisans. På torsdagen (12/7) såg vi 11:e etappen av Tour de France. Vi var på Col du Glandon och såg Fredrik Kessiakoff cykla förbi i på väg mot toppen. Att se touren på plats är en häftig upplevelse som ingen bör missa. Foto: Natasja Jovic och Leo Ranta.

 /Leo

Col de la Croix de Fer, 10 juli:
















Saint Christophe en Oisans, 11 juli:









































































TdF, etapp 11, 12 juli:




Fredrik Kessiakoff på väg uppför

Bradley Wiggins med Sky teamet passerar



































Cadel Evans var med i gruppen också, ihop med Tejay van Garderen.
Thomas Voeckler njuter av vyerna :-)


16 juli 2012

Semestercykling i Frankrike - del 4 av 4

Jag har nu kommit hem till Göteborg efter två fantastiska veckor nere i Le Bourg d'Oisans. Då är det ju  dags att skriva om hur det gick under sista loppet i Oisans Trophy - temposträckan Grimpée de Alpe. Full fart upp hela vägen till Alpe d'Huez i drygt 13 km. Lättare sagt än gjort, dagen efter La Marmotte. :-) Vädret var återigen perfekt, inte för varmt och halvmolnigt. Målet var att försöka slå min gamla tid från 2010, då jag körde på 57:30. Det gick! Jag körde lite lugnare i början av backen och ökade farten i slutet. Fick enligt min pulsklocka 56:30.8. Den officiella tidtagningen är lite skum, trots chip. Enligt den fick jag 57:12. Startade min pulsklocka så fort jag rullade över startmattan och stannade den i mål efter att jag rullat över målmattan. Det gick ändå som planerat, lite snabbare än sist. :-)

Jag tog en Maximgel en halvtimma innan start och tryckte i mig en till efter en halvimmas cykling. En halvlitersflaska med Maxim Electrolyte drack jag också på vägen upp. Det gav bra fart hela vägen och jag kunde som sagt öka lite i slutet. 

Här kommer lite bilder och statistik. Foto: Natasja Jovic.

 /Leo

På väg till starten på morgonen. En härlig väg genom Bourg d'Oisans.

På väg upp, nästan uppe.

Gruppbild efter målgång vid Alpe d'Huez: Hannes Forsby, Mikael Forsby & Leo Ranta



















































10 juli 2012

Semestercykling i Frankrike - del 3 av 4


I lördags var det dags för la grande finale, La Marmotte. Loppet som lockar cyklister från hela världen. Utmaningen med femtusen höjdmeter på 174 km är orsaken till folkfesten. Hela Bourg d'Oisans kryllar av cyklister. Totalt 7000 antar utmaningen på den långa banan.

Första startgruppen med 400 cyklister startar 07.00. Jag fick startnummer 69 i år och kom iväg med mindre trängsel i början än tidigare år. Vädret var perfekt, ca +14°C vid starten på morgonen. Första milen är helt platt och där söker alla bergsgetterna position inför första klättringen som är upp till Col du Glandon. En fin klättring som inte är för brant, men lång. Efter halva kommer en tuff bit med ett brantare parti efter att man kört ner en bit i dalgången. Vid den stora dammen öppnar landskapet upp sig och man ser den vackra slingande vägen framför sig till toppen av berget.

Under nerförskörningen från Col du Glandon stängs tidtagningen av. Detta pga av den branta vägen med skarpa serpentinsvängar. Tidigare års olyckor här har därmed eliminerats och säkerheten är mycket bättre.

Min plan under loppet var att ta det lite lugnare i början för att sen ha krafter kvar att hålla bra fart uppför både Col du Galibier och Alpe d'Huez. Det funkade fint. Fick i mig nästan all energi som jag hade planerat att äta. Tog några torkade frukter, lite banan och en kakbit också i depån vid Valloire strax innan klättringen till Col du Galibier.

Utförskörningen från Col du Galibier är nog loppets mest fartfyllda sträcka. Jag hade tänkt att ta det lite lugnt för att ladda inför Alpe d'Huez-klättringen men det gick så lätt att jag nog körde om runt 50-70 cyklister nerför på väg till Bourg d'Oisans.

Sista klättringen uppför till målet är som sagt Alpe d'Huez och man möts av en "vägg" så fort klättringen börjar. Det var bara att peta i en lätt växel och spinna på så fort man orkade. Plockade även här lite placeringar sista halvan uppför. Intaget av energi hade varit klockrent och jag hade inga svackor under loppet.

Jag körde med två 0.5 litersflaskor med Maxim Electrolyte från start. Sen hade jag med två påsar med pulver för att blanda själv i depåerna. Så totalt gick fyra flaskor med Electrolyte åt under loppet. Jag tryckte även i mig fem Maximgel ( 40 gram), samt två Maxim energikakor. Jag hade även med fyra Maxim Active Hydration-tabletter i en påse, som bl.a. hjälper att motverka kramp. Jag har tidigare använt Enervits GT-tabletter, men Maxims tabletter känns ännu effektivare. Jag tog två tabletter under loppet; en innan den andra hårda klättringen och en innan sista klättringen uppför Alpe d'Huez.

Jag lyckades bättra min gamla tid med ca sju minuter, då jag nu rullade i mål på 6.58.53. Det blev La Marmotte sub 7. :-)

 /Leo

Foto: Natasja Jovic

 








9 juli 2012

Maxim & Conti take you all the way to the top!

Dagarna innan Marmotte så säljer Maxim och Conti som smör i solsken. Glädjande att konstatera att Bourg d'Oisans mest etablerade cykelaffär enbart lyfter fram Maxims produkter inför La Marmotte. Rapport från Marmotte kommer lite senare...

 /Leo

Foto: Natasja Jovic

Le Bourg d'Oisans

Le Bourg d'Oisans

Le Bourg d'Oisans

Le Bourg d'Oisans

Alpe d'Huez

Alpe d'Huez

6 juli 2012

Semestercykling i Frankrike - del 2 av 4

I onsdags gick det korta bergsloppet Prix des Rousses. 41 km och 1600 höjdmeter. Fullt ös direkt, med masstart och med nästan 450 cyklister. Det är deltävling två av fyra i Oisans Trophy. Vädret var perfekt, ca +15 C vid start och +21 C vid målgång. Jag höll igen lite uppför Alpe d'Huez, som är första klättringen. Kom upp dit efter 57 minuter. Därefter kör man ner bakvägen och fortsätter en bit till uppför mot Villard Recular. Utförsåkningen ner mot sista klättringen går fort, vägen är rätt så lättåkt med långa raksträckor och stora serpentinsvängar. Sen börjar sista klättringen upp till den lilla bergsbyn Vaujany. Där hade jag i onsdags bättre fart och tryck i benen än i söndags. Plockade flera placeringar på vägen upp och slutade 59:a. Det känns riktigt bra i kroppen inför La Marmotte som går imorgon lördag. Starten går 7.00.

Här kommer lite bilder från Prix des Rousses. Foto Natasja Jovic.

 /Leo









































4 juli 2012

Semestercykling i Frankrike - del 1 av 4

Det blev en hårdstart på semestern med cykling i Franska alperna. Jag är i Bourg d'Oisans för att cykla Oisans Trophy, som består av fyra lopp som körs under en vecka. Först ut är Vaujany Master, som är 173 km långt och med en klättring på totalt 4000 höjdmeter. Jag körde loppet i söndags och det gick bra, trots dåligt väder med regn, kyla och dimma. Det tog 6.45. 5 minuter snabbare än 2010.

Direkt efter start går det utför, länge. Man rullar nerför i ca en halvtimma innan det börjar gå uppför igen.

Jag gick ut hårt i loppet, då benen kändes väldigt pigga. Uppför första klättringen (Le Grand Cherre) körde jag om nästan alla. Vid andra klättringen fick jag betala för det. Tappade lite placeringar där, men kom igång bra igen. På väg ner från Col d'Ornon frös jag rejält, då jag bara hade en vindväst som skydd i regnet och utförsåkningen.

Uppför Villard Recular (12 mil in i loppet) gick det skapligt bra, låg då 21 minuter efter ledaren. Uppe på tuffaAlpe d'Huez var det rejält blåsigt och kallt. Vägen man kör ner därifrån under Vaujany Master är allt annat än i bra skick.

Transportsträckan från Bourg d'Oisans till Allemont, där sista klättringen upp till Vaujany börjar, är nästan helt platt. Där hinner man återhämta sig lite inför de sista 6-7 km av klättring. Sista biten upp till Vaujany är påtagligt brant och smal. Det finns inte heller många flacka serpentinsvängar, så någon vila får man inte på vägen upp. Målgången är vackert belägen strax ovanför den gamla kyrkan. 

Vaujany Master är tuffare än La Marmotte. Samma distans tar ungefär lika lång tid att cykla, trots att Vaujany har tusen höjdmetrar färre än Marmotte. Vägarna är också smalare och bitvis i sämre skick.

Loppet är riktigt kul precis av den anledningen. Man kör helt enkelt inte på de stora välkända vägarna, utan på små undangömda pärlor till vägar. Rekommenderas verkligen om man gillar utmaningar.

Här kommer lite bilder från loppet. Foto Natasja Jovic.

Innan start




In i dimman
Nästan framme i mål


Piece of cake! :-)


 































Maxim vinner mark i Frankrike

Energiska tjejer i den mest välbesökta cykelbutiken i Bourg d'Oisans

Med hälsningar från Bourg d'Oisans, Leo & Natasja