7 maj 2014

Conti kör vårklassiker Del3.

Då var det alltså dags för finalen på vår resa.

Liege-Bastogne-Liege challenge, 280km och 4700hm.
2014 version av LBL Challenge

Men vi hade fått ner lite förstärking till loppet.
Jonny och Niclas från årets CTT gäng samt några ryttare till.

Dom andra anlände under fredagen och ville ha med oss til Huy.
Men icke sa nicke. Jag och Henrik, eller i alla fall jag, var rejält sliten och behövde en lugn dag på cykeln.
Men vi bestämde oss för att ses vid starten kl 07:00 på lördagsmorgonen.

På fredagseftermiddagen åkte vi in till nummerlappsutdelningen och Henrik hade med sig sin cykel eftersom den hade fått rejält med stryk borta i Flandern när vi cyklade på pave'.
Men arrangörens mekaniker gjorde ett strålande jobb (gratis) och fixade både knakande vevlager och glapp i hjullager plus en massa andra injusteringar.


Innan vi gick och la oss så hade vi förberett allt.
Så det var bara att kliva upp, inta snabbfrukost på rummet och så bila dom 30min det tog från Spa upp till Liege.
På plats ville vi båda besöka bajamajan en sista gång.
Vi såg direkt 4st lediga major. Märkligt, ingen kö.
Men genast förstod vi varför. Samtliga saknade toapapper.
Några kom med egna rullar, rutinerat. (Något att tänka på nästa gång)
Så jag avstod besöket.

Mobilen vibrerade till och Jonny undrade var vi höll hus.
Vi befann oss bara 100m därifrån så vi var snart samlade.
Vi anlände och presenterade oss för varandra. Sedan rullade vi iväg.

Från nummerlappsutdelningen där vi började, som jag trodde var starten, är det en bra bit att cykla genom staden för att komma till den verkliga startlinjen. Kanske vi cyklade 10-15km innan vi var framme.
Misstänker att det är här som proffsens lopp också börjar.
För det började med en ganska lång slakmota direkt. (ej kategoriserad)

Några var pigga och gick med i en grupp medan andra var lite trögstartade så här på morgonkvisten.
Men på toppen återsamlades vi.
Strax efter kom en rejäl utförslöpa och många bromsar gav ifrån sig rejäla oljud. För här gick det undan.
Själv höll jag ett finger på bromsen för det var rätt läskigt vad fort det gick.

Visst fanns det några backar på väg ner mot vändningen i Bastogne (ca 115km) men ingen av dessa var så där extremt jobbig.
Efter 80km kom första kategoriserade backen: Côte de la Roche


Gruppen höll ihop och vi fick dessutom sällskap av några svenskar till.
Nu var vi en rätt lagom grupp som turades om med farthållningen.
(Och vilket kanonväder vi fick denna dag)


Kilometrarna tickade på och vi samlade på oss en liten svans.
Niclas drog urstarkt några gånger så gruppen drogs ut i ett enda långt led.
Jag tänkte att han lär väl få sota för det här längre fram i loppet. Men tänk så fel jag hade.
Han bombade på platten och sedan bara malde ner oss i uppförsbackarna.
Henrik visste jag hade bra klipp uppför så han gick med dom starkaste. Medan jag höll en låg profil och hade respekt för den tuffa distansen.
Hasse M. och Hasse B. var också så där läskigt pigga.
Jag och Jonny var smarta nog att ta det lite lugnare i backarna.

Nästan framme i Bastogne kom en skarp avtagsväg till vänster.
Några där framme missade all skyltning och krämade på i 180 rakt fram i en skaplig nerförsbacke. Vår klunga hojtade och skrek att dom körde fel.
Tyvärr uppfattade de som var längst fram inte våra rop.
Dom körde en bra bit ner i backen innan dom insåg att något va galet.
Där stannade dom och trodde vi hade kraschat, Men när ingen av oss dök upp insåg dom
sitt misstag och begav sig upp för backen för att komma in på rätt spår igen.
Vi hade kört vidare, för det var inte långt kvar till Bastogne. Och där hade vi ändå planerat ett
stopp för påfyllning.
Efter ett antal minuter kom så vårt gäng som kört fel.
Då var vi alltså samlade igen.

Efter vändningen väntade några härliga kilometrar innan dom riktiga backarna skulle dyka upp.
Samtliga backar som var kategoriserade hade skyltning. Där kunde man få reda på längd,
snittlutning och max lutning. I många av dessa var det dessutom tidtagning så att man i efterhand kan gå in och jämföra sina tider.
Jag struntade fullständigt i att få bra tider. Jag var så nöjd med att bara ta mig upp med krafter kvar för att kunna köra vidare mot nästa utmaning.
Det var en riktig tur att min hyrcykel hade trippeldrev fram.
För hade jag haft min egen cykel hade jag aldrig tagit mig upp med min 11-23 kassett. I så fall
borde jag vetat bättre och bytt till typ 28 någonting.

Jag minns speciellt en av backarna som dök upp från ingenstans efter ca 130km.
Côte Saint Roch

Jag hade tagit en lång härlig förning på
 en fin slingrande väg svagt utför när vi plötsligt kom in i en liten by.
Direkt 180grader till höger i första korsningen gick det spikrakt uppför i 20%.
Jag hade stora klingan och säkert 11 på kassetten.
Jädrans vad det rasslade i allas cyklar för att få i den lättaste växeln.
(Videon är från den förningen men slutar när vi kommer in i byn)

På väg ner mot Stavelot passerade vi även Côte de Wanne

Framme i Stavelot kom en riktig stygging till backe.
Côte de Stockeu
När man passerar krönet på denna värstingbacke så var det bara att kasta sig ner till Stavelot igen.
Perfekt plats att stå och titta på när proffsen kör nästa dag.
Så fick det bli.


I Stavelot blev det ännu ett stopp för påfyllning.
Men här körde några från vår grupp vidare utan att stanna.
Nu hade vi cyklat 180km och då var det fri fart in till mål som gällde för gruppen.

Direkt efter stoppet bar det iväg rakt upp igen.
En härlig seg rackare som fick igång pulsen rejält.
Côte de la Haute Levée


Till en början var vi 3 i min grupp, Jag, Niclas och Henrik.
Men efter ca 10km i försvann de 2 andra i nästa backe.
Col du Rosier

Men jag hittade några andra att samarbeta med.

Nu närmade sig den beryktade La Redoute stigningen som kommer efter ca 230km.
Côte de la Redoute
(Niclas i början av backen)


Backen som också är känd för att Philip Gilbert är uppvuxen i staden intill som heter Aywaille. Där vi faktiskt cyklade igenom 2 gånger under detta lopp.Banan korsar i just denna by.
I La Redoute fanns redan en hel del husbilar och publik som ville ha dom bästa platserna inför nästa dags proffslopp.
Men många av dom var redan ute och hejade på oss amatörer.
Filmen kommer från Henriks kamera.



En mäktig backe. Troligtvis den mest kända men inte den tuffaste enligt mig.
Jag tyckte nog den innan depån i Stavelot var tuffare.

Efter La Redoute är det väl bara plattåka kvar?
Nej då, det finns några knäppare till. Och har man cyklat i 8-9 timmar är man inte så sprättig längre.

Först kom Côte des Forges tätt följt av Côte de la Roche aux Faucons.

Slutligen närmade sig Liege.
Strax innan dom centralare delarna kände man igen Standard Liege fotbollsarena till vänster.

Den har man sett många gånger då man följt loppet på TV.
Nu var det inte långt kvar men än återstod en kategoriserad backe.
Côte de Saint-Nicolas

Jag gick in i backen med nöje. För snart är det över.
Och vad förvånad jag blev. För efter bara några hundra meter kommer både Niclas och Henrik
och susar förbi mig. Dom hade tydligen gjort ett litet kort stopp i en depå och jag lyckades passera just då.
Dom väntade in mig på toppen och sedan var det bara att defilera in mot mål.
Trodde jag.


För det var en hel del krokar kvar inne i stan innan man var framme. Och det fanns en hel del
pave' dessutom. Inte så rackans kul med pave' efter 275km och man bara vill fram till mål.
Så äntligen kände jag igen målbacken från TV.
En rejäl slakmota på dryga kilometern.
Här bränner det nog rejält i benen även på proffsen när dom attackerar för att sedan vika
av vänster in mot mållinjen.
Vårt lopp viker dock av åt höger för att ta oss tillbaka ner till sportfältet där målet ligger.
Ytterligare någon km kvar. Men nu var det lättåkt.

Så fort jag passerat mållinjen så stapplade jag fram till öltältet.
Jag var rejält sugen på en kall öl efter knappt 10 timmar i sadeln.

Det här loppet var nog det roligaste jag gjort på cykel.
Kommer säkert köra det igen.

Tack alla som körde i vår grupp för en fantastisk dag.

Efter ölen så åkte Henrik och jag tillbaka till hotellet och uppsökte spa-avdelningen.
Kan meddela att den bastun var man väl värd.

Nästa dag åkte vi alltså ner till Stavelot och kollade proffsen.
Vi samlades på torget för en gemensam lunch innan vi gick för att se utbrytarna och klungan svischa förbi.

Det är riktigt imponerande att se dom köra uppför i 20% motlut.
Men kanske än mer imponerande att se dom bomba på utför rakt in i byn vars gator består av Pave'.


Nu återstod bara flygresan hem till Sverige.
Vi rekommenderar starkt att åka ner till Belgien/Holland under dessa intensiva cykelveckor.

1 kommentar:

  1. Fantastiskt fint återgett och man blir ju sugen inför 2015..

    SvaraRadera