Efter Amstel GoldRace bytte vi även hotelort från Valkenburg i Holland till Namur i Belgien.
Hotellet Le Chateau de Namur var ett gammalt slott av yppersta klass och låg granne med citadellet längst uppe på en liten bergsknalle.
Så det blev bra backträning i slutet av varje träningsrunda.
Eftersom ingen av oss varit här tidigare så är kombinationen http://ridewithgps.com/ och Garmin fantastiska hjälpmedel.
Bara att planera rundan, överföra till Garmin och sedan ge sig ut och cykla.
Först av allt ville vi ta oss an avslutningsbacken i Huy på La Fleche Wallonne.
Ska tydligen vara en brant rackare med maxlutning på dryga 20%.
Så vi kollade bansträckningen för Proffs-loppet och la upp rutten så vi fick in deras avslutningsvarv på vår runda.
Men det var ju inte bara Huy som var kämpig. Här fanns även en hel del andra backar också.
Asfalten på vägarna var lite sämre än i Valkenburg men landskapet var riktigt vackert.
Väl framme i Huy så sprätte Henrik till. Han har ett riktigt bra klipp uppför medan jag är mer en diesel.
(Video från Henriks kamera)
Innan vi rullade ner igen kom en äldre herre på en riktig rishög till cykel uppför backen.
Han körde på relativt tunga växlar men hade bra tryck.
När vi var på väg ner för att ta lite fina bilder i det brantaste partiet, hörde vi någon som skrek bakom oss.
Det var farbrorn på rishögen som kom i en sjudjädrans fart nerför och tog svängarna i 180.
Var nog inte första gången den mannen satt på en cykel.
Andra morgonen i Namur tog vi bilen bort till Oudenaarde.
Man kan ju inte komma hem från Belgien utan att ha cyklat Pave'.
Så vi hade lagt in en runda i Garmin för att få med så många som möjligt av dessa kända
kullerstenspartierna från finalen av Ronde van Vlaanderen.
Så det bl.a Oude-Kwaremont, Koppenberg, Paterberg samt klassikern Muur-Kapelmuur.
Både Henrik och jag var rätt överens om att detta fick vara nog.
Det var skönt att dagen var över för kullersten är ingen njutning att cykla på.
Efter att vi avslutat med stigningen upp till Muur så bestämde vi oss för att äta middag på
restaurangen som ligger på toppen av stigningen.
Här satt redan några cyklister i varierande outfits.
Det var tydligen någon slags fotosession för ett RedBull race som skulle bli av.
När vi rullade in så kom en av dessa fram och frågade om vi var från Stockholm.
(Henrik hade Fredrikshofs tröjan på sig denna dag med texten "Stockholm" på bröstet)
Han pressenterade sig och sin vän.
Vännens namn uppfattade vi som Nick Nuyens.
Nick Nuyens wikipedia
Nick twittrar om Redbull photosession
Men den trevlige mannens namn uppfattade vi aldrig.
Vi gratulerade naturligtvis bara Nick till hans seger på Flandern 2011.
När vi satt och åt så undrade vi vad han sa att han hette den där trevlige mannen som hade presenterat sig själv och Nuyens.
Var ju lite pinsamt att bara ge kred till Nuyens. Så jag bestämde mig för att gå ut och fråga honom igen.
Han sa då Edwig Van Hooydonck. Sa mig inte så mycket just nu men jag skulle hem och googla hans namn.
Men jag frågade om det var okej att ta en bild på båda.
Efter maten satte vi oss i bilen för att köra hem till hotellet i Namur.
På rummet googlade jag fram hans namn och meritlista.
Ojdå, den gubben var ingen duvunge precis.
Och vi som bara gratulerade Mr.Nuyens. Pinsamt va ordet.
Edwig Van Hooydonck wikipedia
Photo of day:Eddy Bosberg
3:e Dagen i Namur blev ytterligare en tur på landsbygden.
Målet för dagen var att hinna se proffsen på deras slutvarv av La Fleche Wallonne.
(Damerna med bl.a Emma Johansson och Marianne Vos körde på förmiddagen men dom hann vi aldrig med att se)
Så vi brände av en riktigt fin runda och hann precis upp till bergspriset som låg 12km innan målgången.
Vi stod alldeles efter krönet på brantaste partiet och 200m innan bergspriset.
Här attackerades det friskt och dom swischade förbi med en grym hastighet. Imponerande efter en sådan klättring.
Löfqvist satt med i gruppetton strax efter täten men tyvärr kom Gustav Larsson några minuter senare och rullade 2-par med en liten grupp.
Henrik och jag packade ihop och rullade hemåt genom små fina byar och avslutade med en attack upp till hotellet.
Som vanligt stack Henrik iväg i en helsikes fart.
Efter La Fleche Walonne tog vi en vilodag för att få tillbaka lite energi inför loppet på lördag.
Vi passade på att ta bilen ner till Wallers-Arenberg och spana in den berömda pave' sträckan på Paris-Roubaix. Det vill säga Arenbergskogen.
En mäktig syn.
En spikrak kullerstens sträcka på ca 4km rakt igenom träsket.
Dom kommer alltså genom Wallers på en väg som sluttar svagt utför.
Passerar ett järnvägsspår och sedan kastas rakt ut på Pave'n i Arenbergsskogen.
Här skulle jag tippa att hastigheten är minst 50-60 km/h. Måste vara med hjärtat i halsgropen som dom ger sig in i detta helvete.
Dagen innan Liege-Bastogne-Liege så blev det till att byta hotell för sista gången.
Vi bilade från Namur ner till Spa och checkade in på hotel Spa-Balmoral.
Spa är kanske mest känt för sin kurort, bordsvatten och att Belgiens Formel1 bana ligger här.
Nere i staden som är ett riktigt överklass ställe vimlade det av fina bilar.
Både gamla årgångar och sprillans nya sportbilar.
Nu insåg vi även att LBL inte kommer bli någon lätt tripp.
För i Spa (som ligger i Ardennerna) är det verkligen kuperat.
På eftermiddagen åkte vi in till Liege och hämtade ut nummerlapparna och studerade bansträckningen.
Senare på kvällen tog vi en liten cykeltur på ca 30 platta km för att få igång benen.
För nästa morgon gäller det. Då ska det cyklas 280km och 4700hm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar