16 november 2014

Conti uppstart

Idag smög vi igång Conti Test Team inför Vätternrundan 2015. Vi var 15 st som rullade ut från Kista och körde ca 95 km på torra vägar. Det märktes att det var länge sedan många av oss cyklade i klunga - för det var lite vingligt till en början. 
Kul att se några nya ansikten och även några återvändare. Det blev naturligtvis mycket snack och en skön runda.

Cykla säkert därute. 
/Erik




4 september 2014

Tack för 2014, Force och Attack mot 2015!

Conti Test Team har under de senaste åren genomfört Vätternrundan på helt fantastiska tider. Att cykla snabbt på Vätternrundan är prestige för många av oss. Vi har blivit ett team som de flesta snabbåkare känner till. Vi har fått fint stöd av Duells med kläder, däck och hjälmar för att vi ska se proffsiga ut när vi bombar fram på träningar och lopp. Ett stort tack riktar vi alltså till Duells och Johnny Törnblom:)

2014 i korthet:
Vi började med en uppstart inför 2014 med en cykling i samband med Cykel Expo i Kista, hösten 2013. Då kändes VR avlägset!

Under våren 2014 genomförde vi sedan 9 st gemensamma träningar där vi var allt mellan 9 och ca 30 cyklister som mest. De som var med på alla träningar cyklade då närmare 150 mil med CTT.

CTT var även representerade på Siljan Runt 2014 - där delar av teamet var med och nästan slog banrekordet - det hade rykt om inte ledarbilen körde fel på slutet!
http://contitestteam.blogspot.se/2014/06/siljan-runt-2014-med-conti-test-team.html

2015 firar Vätternrundan 50-år och vi planerar för att vara på plats med ett starkt team.

Vi kommer alltså att göra ytterligare en satsning på att cykla snabbt runt den där sjön. Vi håller som bäst på att finkamma landet efter starka åkare.

De närmaste veckorna kommer vi att snickra på teamet inför 2015. Många som var med 2014 kommer även att vara med nästa år. Att cykla Vätternrundan under 7 h är en stor utmaning för de flesta cyklister. Utmaningen består mycket i att samarbetet fungerar bra, att det finns många som orkar hålla farten uppe och hjälpa till med dragjobb länge. En inställning att hjälpa till - är en av grundpelarna i teamet!

Continental har ett däck-set som beskriver vad som krävs med två ord: Force, Attack!

Det är precis det som behöves, kraft och attack! De som tackar ja till att vara med i teamet 2015 vet vad som krävs för att vara väl förberedd när det är dags, 13 juni 2015 - många hårda pass på testcyklar, ett antal mil på vintercykeln och gemensamma pass så fort väglaget tillåter efter vintern.

Cykla säkert där ute!
/Erik


15 juni 2014

6:59! - Conti Test Team besegrade vindarna

Samling 11:30
Alla taggade, kort genomgång sista punkterna.


Fotograf Valentin Baat
 http://www.baatphoto.com/
Fotograf Valentin Baat
 http://www.baatphoto.com/

Fotograf Valentin Baat
 http://www.baatphoto.com/


12:02 iväg


Fotograf Valentin Baat
 http://www.baatphoto.com/

Jag och Stefan anför klungan ut ur Motala, ut på riksvägen, in på liten väg och sen börjar vi rotera.
Skönt att vara iväg och igång.
Men, det skulle ju vara medvind. Var kom kantvinden ifrån? Hur ska det här gå?
Några har redan det tufft efter 20 minuter.
Jag börjar känna smärta i höger baksida-lår! Vad är det som händer.
Inte nu! Förtränger det och biter vidare.

Snart 25 minuters körning, strax motorbyte.
Blåser i pipan, gör en rotering och hinner inte uppfatta att jag är sist och missar att blåsa andra signalen.

Motor B kommer upp och kör på. Skönt med vila tänker jag.
Men vad händer?
Icke Conticyklister från svansen kommer upp och förbi och lägger sig i lä av vår första motor och tar vilande motors skyddande läge.
Helvete! Måste upp bakom dem för att få lä.
Det är för mycket kantvind så det blir ingen vila.
Går på rött när jag ska vila, hur länge ska detta hålla. 
Tappar en del meter till motorn och får jaga tillsammans med ett antal andra.
Hur ser det ut bakom? Vågar inte vända mig om och titta.
De borde ju vara kvar där.
Hör att Andreas säger att det går för fort, kollar mätaren - 60 km/h - japp det går för fort.
Vad ska jag göra, vad kan jag göra. Ligger på rött och kan inte tänka.
Fan, det går aldrig. Måste upp och snacka med Pilen, men hur ska jag komma dit?
Det går inte.

Vägen svänger och kantvinden upphör.
Medvind. Vi håller 55 km/h. Tar lite gel ur flaskan, dricker en klunk.
Nu börjar vi rotera, kanske totalt 25 man.
Ett gäng från Conti, Motala, någon utan nummerlapp, några Cykelcity.
När jag till sist kollar bakåt för att se hur stor svansen är får jag en chock.
What - ingen svans - var är alla. Skit. Känns inte bra. Vad ska vi göra? Vad kan vi göra?
Bara fortsätta?
Förtränger läget och kör på. Vi har ju bra fart och rätt många från Conti är med.
Snittet ökar, 46, 47, 47,5. Vid Jönköping har vi snittat 48 km/h.

Det går lugnt genom Jönköping, hur ska motvinden kännas?
Vi rullar på och tar några backar lite lugnare.
Känns bra för mig. Har hunnit käka och ta en del gel.
Druckit en flaska - det är för lite tänker jag och dricker oftare. Gott med vatten.
Snittet sjunker och jag tittar på mina "uträknade tider". Vi ligger bra till för SUB7.
Men hur ska det gå i motvinden. 
Vi kör vidare och farten är god - men snittet sjunker konstant.
Snart Fagerhult och depå. Undrar hur det ska gå att fylla flaskor.
Helt plötsligt upptäcker jag att vi passerar depån
 - de har tagit in skyltarna! Fan - det skulle ju vara öppet till 17:20 och klockan är 15! Skit.
Men det finns ju snabbdepån strax.
Snackar med alla och meddelar att vi stannar i snabbdepån istället.
Bara vi inte missar den också, meddelar alla att det strax är snabbdepå.
Vi svänger av, jag lyckas kissa lite. Fyller en flaska - då har jag tre fulla kvar -borde räcka sista 16 milen.

Iväg igen. Roteringen flyter på bra.
Märker att jag saknar någon men samtidigt är det många som hjälper till hela tiden. 
Några killar verkar vila en del, vi andra kör på.
Vi håller rätt bra fart och jag inser att mina nerskrivna tider för 6:50 är totalt felaktiga.
Vid 80 km kvar har vi kört 5h ganska precis. Alltså 40 km i snitt härifrån - det kan gå.

Vi bombar på. Ingen broöppning i Karlsborg i alla fall.

Snart 50 km kvar, då vänder vi söderut, medvind - skönt.
Snackar lite med Jonas B., fortfarande gäller 40 i snitt. Det blir hårt. 
Peder O. är stark tänker jag, Jonas B. är alltid stark, Håkan Z. peppar bra.
Jag kör på och har rätt bra ork fortfarande.

När kommer Medevi? Därifrån har vi fixat sista biten på 32 minuter vet jag.
Vi kommer in i backen 18:30 exakt. Alltså 32 minuter till SUB7.
Mitt styre lossnade i Hjo och jag har fått bryta tillbaka det ett par gånger.
Det blir bara lösare och lösare. Fan - jag kan ju inte stanna nu.
Vi kör lite ett led ett tag efter Medevi.
Jag är trött - försöker bita i och hjälpa till med farten - men kan inte ta några långa förningar.
Jonas B., Peder O. och Håkan Z. bombar på , en Cykelcity hjälper till lite också.
Var är alla andra?
Det här går aldrig.

Ut på sista vägen in mot Motala 5 km kvar. 
Styret allt lösare, fan - det får inte lossna helt! In på sista svängarna, 3 minuter kvar - det går aldrig.

Sista svängen - ner mot vattnet, ser att klockan börjar ticka mot 7:00.
In i mål, helt slut. Tror inte vi klarat det.

Peder O. kommer och säger 6:59 - YES. Vi fixade det.
Det tar någon minut - tänker en stund på teamet.
Pratar med några kompisar som står vid målet.
Vi har lyckats att få in några på 6:59 men teamet splittrades efter 25 minuters körning efter alla förberedelser.
Känns inte roligt.
Tar lite mat, kramar om en del.
Tackar för ett grymt lopp.
Får veta att min egen tid är 7:00 Spelar ingen roll, en siffra bara tänker jag.
Nöjd med min egen prestation men känner mig inte till freds med hur det gick i början.
Hur kunde det hända, varför slog vi inte av och började om.

De andra i teamet kommer in efter ett tag och frågar hur det gick.
De har jobbat på bra och en hel del kommer in på 7:28. Någon har brutit får jag höra.
Vi fick in några på 6:59 så vi klarade målet med sub7 fast inte som vi tänkte oss.
Vi hade inga incidenter, det kändes säkert och stabilt.

Tack Teamet för i år.
Blir det en fortsättning 2015?
Den som lever får se;)
Vi har i alla fall gjort en intresseanmälan för ett tag sedan om en startgrupp till 2015!

/Kapten Erik Vrang

9 juni 2014

Siljan Runt 2014 med Conti Test Team

Sista helgen innan Vätternrundan var vi ca 20st från Conti som åkte till Sollerön för att köra Siljan runt.
Vi startade tillsammans med övriga i den s.k "snabbgruppen" och hade som mål att vara med och bidra till hög fart hela rundan.

Det hade regnat lite under natten men regnet hade upphört då vi släpptes iväg omkring klockan 06:50 på lördagsmorgonen.
Det var lite blött på asfalten dom första milen men sedan torkade det upp och solen tittade fram.
På det stora hela en helt underbar cykeldag med svaga vindar.

I början av loppet är det alltid en stor grupp som hjälps åt att hålla bra fart.
Jag själv är alltid lite orolig när det blir så många som man aldrig tidigare cyklat med.
Och vissa av dom mindre vägarna utanför Mora har även avsmalnande partier som man får vara observant på.
Men det är rutinerade cyklister i "snabbgruppen" så tecken gavs då det blev hinder och dyligt.

Loppet var väl ganska händelsefattigt.
Visst fanns det många från "snabbgruppen" som fick släppa p.g.a den höga farten.
Men dom allra flesta från Conti fanns kvar då vi passerade Rättvik och skulle in på den lite mindre kurviga vägen mot Leksand via Tällberg.
I just Tällberg finns en stygg backe som brukar kunna dela upp gruppen.
Så hände även detta år. Det gick inte "tokfort" i backen men tillräckligt fort för att några fick släppa kontakten med täten.

I Leksand finns ett annat problem, trafiken.
Även i år lyckades en bil komma in strax före ledarbilen och några cyklister passerade ledarbilen.
Men det blev aldrig någon panik så strax efter Leksand var det återsamlat igen.

Mot Siljansnäs trissades farten upp ytterligare.
Efter Siljansnäs kommer en backe där det kan hända att någon mindre grupp går iväg.
Men i år kanske farten hade varit så pass hög så ingen hade den kraften att gå loss från klungan.

Så på krönet var vi nu kanske 30st kvar.

Härifrån och in mot mål gick det undan värre i slakmotorna.
Det är en härlig känsla då en belgisk kedja rullar på i dessa farter.
Det gick så pass fort att några började få problem och fick lägga sig i svansen.
Det skapade ju naturligtvis lite oreda i växlingarna.
Men med lite kommunikation fick vi åter igen igång samarbetet.

När vi når Gesunda för att vika ner mot Sollerön så började det taktikköras lite.
Vi fick en liten besvärlig kantvind och ingen ville riktigt vara där framme längre.

Men vi var några som offrade oss och öste på över broarna och in i backen upp mot Sollerön.
Här blev det en liten lucka till ca 7 cyklister som ville vara först över mållinjen.

Övriga satt kvar och  var rätt nöjda med dagens prestation och kunde på håll se dessa "spurtare" fajtas upp mot kyrkan och sedan ner till målet vid idrottsplatsen.

Vi var 29st som kom in i mål inom 1 minuts intervall.
Av dessa var det hela 16st som ska representera Conti Test Team på Vätternrundan.
Så ett riktigt styrkebesked på att vi har skött träningen under vintern och våren.

På årets runda blev det den snabbaste snitthastigheten hittills.
Vi kom in på 3:43-3:44 som gav ett snitt på 44,1km/h på dom 165km som vi cyklade.
Men eftersom ledarbilen körde lite fel och gav oss 7km extra jämfört med fjolårets rekordrunda så uteblev banrekordet.


Får vi bara gynnsamma väderförhållanden Lördag den 14 Juni 2014 så ska det banne mig gå vägen med vårt stora mål, SUB7.

Lite bilder efter målgång:






3 juni 2014

Video: CTT tränar motorbyte

Här är två filmer på när vi senast tränade motorbyten i Teamet.

Första filmen visar hur det ser ut från den främre motorn.


Andra filmen visar hur det ser ut när vilande motorn går upp i spets.




Cykla säkert!
/Erik

30 maj 2014

200 km genrep genomfört

Vi har genomfört vårt genrep inför vår satsning på VR.

200 km stod på schemat och övning att byta motorer. Det var verkligen utmanande vindar som mötte oss, vi kämpade på bra och gav vinden en bra match!



Övningen med att byta motorer kunde genomföras med gott resultat och vi har nu en väl inövad variant som fungerar fint.


När vi vände hemåt vid Östhammar fick vi äntligen "lite medvind". Från Gimo och hem till Upplands Väsby hade vi 47 km/h i snitt. Mäktigt att ligga en bit över 50 km/h långa sträckor.

Tack för ett bra genrep - nu är vi laddade till tänderna för att ta oss an de där 300 km runt Vättern.

Cykla säkert!
/Erik

25 maj 2014

Varmt och snabbt i vinden

Idag var stora delar av Teamet på plats vid Vikskolan kl 09:00 för drygt 14 mils klungkörning. Vi var nästan 20 man som startade. Farten hög inledningsvis och lite oroligt i leden. Det är något som nästan alltid inträffar när alla är pigga och vill ösa på. Vi hade en del besvärlig kantvind idag också. När vi får till leden och rotationen som det ska vara, flyter det så perfekt. Trots att vi rullade lugnt ett tag och hade lite stopp för rödljus snittade vi 40,5 km/h idag. Då har vi haft mycket kantvind och en del motvind på slutet. Farten finns där! Det är finslipning på rotationerna som behövs nu. Det var varmt idag och vi körde också utan stopp för att fylla vätska. Då behövs det fler flaskor.
Cykla säkert! På torsdag kör vi ett pass igen:)
/Erik


12 maj 2014

Ett kyligt pass i helgen

I söndags körde vi ett CTT-pass i kyligt och till en början blött väder. 168 km avverkades. Vi var ett 14-tal cyklister till start (några gäster var med). Som alltid hade vi lite svårt att få till riktigt bra rotationer direkt efter start. Farten trissas upp i början och det blir jobbigt när det blir ryckigt. Efter ett kort stopp I Hallstavik för lite snack så var skillnaden enorm. Vi flöt fram i +45 km/h utan ansträngning! Så som den rotationen fungerade för oss - så ska det cyklas på VR. Vi höll oss till belgisk kedja hela passet. Nu har vi en månad kvar till den stora drabbningen. Då blir det åka av! Cykla säkert där ute. 
/Erik

7 maj 2014

Conti kör vårklassiker Del3.

Då var det alltså dags för finalen på vår resa.

Liege-Bastogne-Liege challenge, 280km och 4700hm.
2014 version av LBL Challenge

Men vi hade fått ner lite förstärking till loppet.
Jonny och Niclas från årets CTT gäng samt några ryttare till.

Dom andra anlände under fredagen och ville ha med oss til Huy.
Men icke sa nicke. Jag och Henrik, eller i alla fall jag, var rejält sliten och behövde en lugn dag på cykeln.
Men vi bestämde oss för att ses vid starten kl 07:00 på lördagsmorgonen.

På fredagseftermiddagen åkte vi in till nummerlappsutdelningen och Henrik hade med sig sin cykel eftersom den hade fått rejält med stryk borta i Flandern när vi cyklade på pave'.
Men arrangörens mekaniker gjorde ett strålande jobb (gratis) och fixade både knakande vevlager och glapp i hjullager plus en massa andra injusteringar.


Innan vi gick och la oss så hade vi förberett allt.
Så det var bara att kliva upp, inta snabbfrukost på rummet och så bila dom 30min det tog från Spa upp till Liege.
På plats ville vi båda besöka bajamajan en sista gång.
Vi såg direkt 4st lediga major. Märkligt, ingen kö.
Men genast förstod vi varför. Samtliga saknade toapapper.
Några kom med egna rullar, rutinerat. (Något att tänka på nästa gång)
Så jag avstod besöket.

Mobilen vibrerade till och Jonny undrade var vi höll hus.
Vi befann oss bara 100m därifrån så vi var snart samlade.
Vi anlände och presenterade oss för varandra. Sedan rullade vi iväg.

Från nummerlappsutdelningen där vi började, som jag trodde var starten, är det en bra bit att cykla genom staden för att komma till den verkliga startlinjen. Kanske vi cyklade 10-15km innan vi var framme.
Misstänker att det är här som proffsens lopp också börjar.
För det började med en ganska lång slakmota direkt. (ej kategoriserad)

Några var pigga och gick med i en grupp medan andra var lite trögstartade så här på morgonkvisten.
Men på toppen återsamlades vi.
Strax efter kom en rejäl utförslöpa och många bromsar gav ifrån sig rejäla oljud. För här gick det undan.
Själv höll jag ett finger på bromsen för det var rätt läskigt vad fort det gick.

Visst fanns det några backar på väg ner mot vändningen i Bastogne (ca 115km) men ingen av dessa var så där extremt jobbig.
Efter 80km kom första kategoriserade backen: Côte de la Roche


Gruppen höll ihop och vi fick dessutom sällskap av några svenskar till.
Nu var vi en rätt lagom grupp som turades om med farthållningen.
(Och vilket kanonväder vi fick denna dag)


Kilometrarna tickade på och vi samlade på oss en liten svans.
Niclas drog urstarkt några gånger så gruppen drogs ut i ett enda långt led.
Jag tänkte att han lär väl få sota för det här längre fram i loppet. Men tänk så fel jag hade.
Han bombade på platten och sedan bara malde ner oss i uppförsbackarna.
Henrik visste jag hade bra klipp uppför så han gick med dom starkaste. Medan jag höll en låg profil och hade respekt för den tuffa distansen.
Hasse M. och Hasse B. var också så där läskigt pigga.
Jag och Jonny var smarta nog att ta det lite lugnare i backarna.

Nästan framme i Bastogne kom en skarp avtagsväg till vänster.
Några där framme missade all skyltning och krämade på i 180 rakt fram i en skaplig nerförsbacke. Vår klunga hojtade och skrek att dom körde fel.
Tyvärr uppfattade de som var längst fram inte våra rop.
Dom körde en bra bit ner i backen innan dom insåg att något va galet.
Där stannade dom och trodde vi hade kraschat, Men när ingen av oss dök upp insåg dom
sitt misstag och begav sig upp för backen för att komma in på rätt spår igen.
Vi hade kört vidare, för det var inte långt kvar till Bastogne. Och där hade vi ändå planerat ett
stopp för påfyllning.
Efter ett antal minuter kom så vårt gäng som kört fel.
Då var vi alltså samlade igen.

Efter vändningen väntade några härliga kilometrar innan dom riktiga backarna skulle dyka upp.
Samtliga backar som var kategoriserade hade skyltning. Där kunde man få reda på längd,
snittlutning och max lutning. I många av dessa var det dessutom tidtagning så att man i efterhand kan gå in och jämföra sina tider.
Jag struntade fullständigt i att få bra tider. Jag var så nöjd med att bara ta mig upp med krafter kvar för att kunna köra vidare mot nästa utmaning.
Det var en riktig tur att min hyrcykel hade trippeldrev fram.
För hade jag haft min egen cykel hade jag aldrig tagit mig upp med min 11-23 kassett. I så fall
borde jag vetat bättre och bytt till typ 28 någonting.

Jag minns speciellt en av backarna som dök upp från ingenstans efter ca 130km.
Côte Saint Roch

Jag hade tagit en lång härlig förning på
 en fin slingrande väg svagt utför när vi plötsligt kom in i en liten by.
Direkt 180grader till höger i första korsningen gick det spikrakt uppför i 20%.
Jag hade stora klingan och säkert 11 på kassetten.
Jädrans vad det rasslade i allas cyklar för att få i den lättaste växeln.
(Videon är från den förningen men slutar när vi kommer in i byn)

På väg ner mot Stavelot passerade vi även Côte de Wanne

Framme i Stavelot kom en riktig stygging till backe.
Côte de Stockeu
När man passerar krönet på denna värstingbacke så var det bara att kasta sig ner till Stavelot igen.
Perfekt plats att stå och titta på när proffsen kör nästa dag.
Så fick det bli.


I Stavelot blev det ännu ett stopp för påfyllning.
Men här körde några från vår grupp vidare utan att stanna.
Nu hade vi cyklat 180km och då var det fri fart in till mål som gällde för gruppen.

Direkt efter stoppet bar det iväg rakt upp igen.
En härlig seg rackare som fick igång pulsen rejält.
Côte de la Haute Levée


Till en början var vi 3 i min grupp, Jag, Niclas och Henrik.
Men efter ca 10km i försvann de 2 andra i nästa backe.
Col du Rosier

Men jag hittade några andra att samarbeta med.

Nu närmade sig den beryktade La Redoute stigningen som kommer efter ca 230km.
Côte de la Redoute
(Niclas i början av backen)


Backen som också är känd för att Philip Gilbert är uppvuxen i staden intill som heter Aywaille. Där vi faktiskt cyklade igenom 2 gånger under detta lopp.Banan korsar i just denna by.
I La Redoute fanns redan en hel del husbilar och publik som ville ha dom bästa platserna inför nästa dags proffslopp.
Men många av dom var redan ute och hejade på oss amatörer.
Filmen kommer från Henriks kamera.



En mäktig backe. Troligtvis den mest kända men inte den tuffaste enligt mig.
Jag tyckte nog den innan depån i Stavelot var tuffare.

Efter La Redoute är det väl bara plattåka kvar?
Nej då, det finns några knäppare till. Och har man cyklat i 8-9 timmar är man inte så sprättig längre.

Först kom Côte des Forges tätt följt av Côte de la Roche aux Faucons.

Slutligen närmade sig Liege.
Strax innan dom centralare delarna kände man igen Standard Liege fotbollsarena till vänster.

Den har man sett många gånger då man följt loppet på TV.
Nu var det inte långt kvar men än återstod en kategoriserad backe.
Côte de Saint-Nicolas

Jag gick in i backen med nöje. För snart är det över.
Och vad förvånad jag blev. För efter bara några hundra meter kommer både Niclas och Henrik
och susar förbi mig. Dom hade tydligen gjort ett litet kort stopp i en depå och jag lyckades passera just då.
Dom väntade in mig på toppen och sedan var det bara att defilera in mot mål.
Trodde jag.


För det var en hel del krokar kvar inne i stan innan man var framme. Och det fanns en hel del
pave' dessutom. Inte så rackans kul med pave' efter 275km och man bara vill fram till mål.
Så äntligen kände jag igen målbacken från TV.
En rejäl slakmota på dryga kilometern.
Här bränner det nog rejält i benen även på proffsen när dom attackerar för att sedan vika
av vänster in mot mållinjen.
Vårt lopp viker dock av åt höger för att ta oss tillbaka ner till sportfältet där målet ligger.
Ytterligare någon km kvar. Men nu var det lättåkt.

Så fort jag passerat mållinjen så stapplade jag fram till öltältet.
Jag var rejält sugen på en kall öl efter knappt 10 timmar i sadeln.

Det här loppet var nog det roligaste jag gjort på cykel.
Kommer säkert köra det igen.

Tack alla som körde i vår grupp för en fantastisk dag.

Efter ölen så åkte Henrik och jag tillbaka till hotellet och uppsökte spa-avdelningen.
Kan meddela att den bastun var man väl värd.

Nästa dag åkte vi alltså ner till Stavelot och kollade proffsen.
Vi samlades på torget för en gemensam lunch innan vi gick för att se utbrytarna och klungan svischa förbi.

Det är riktigt imponerande att se dom köra uppför i 20% motlut.
Men kanske än mer imponerande att se dom bomba på utför rakt in i byn vars gator består av Pave'.


Nu återstod bara flygresan hem till Sverige.
Vi rekommenderar starkt att åka ner till Belgien/Holland under dessa intensiva cykelveckor.

3 maj 2014

Conti kör vårklassiker Del2.

Vad gjorde vi mellan loppen Amstel GoldRace och Liege-Bastogne-Liege?

Efter Amstel GoldRace bytte vi även hotelort från Valkenburg i Holland till Namur i Belgien.
Hotellet Le Chateau de Namur var ett gammalt slott av yppersta klass och låg granne med citadellet längst uppe på en liten bergsknalle.
Så det blev bra backträning i slutet av varje träningsrunda.



Eftersom ingen av oss varit här tidigare så är kombinationen http://ridewithgps.com/ och Garmin fantastiska hjälpmedel.
Bara att planera rundan, överföra till Garmin och sedan ge sig ut och cykla.

Först av allt ville vi ta oss an avslutningsbacken i Huy på La Fleche Wallonne.
Ska tydligen vara en brant rackare med maxlutning på dryga 20%.
Så vi kollade bansträckningen för Proffs-loppet och la upp rutten så vi fick in deras avslutningsvarv på vår runda.
Men det var ju inte bara Huy som var kämpig. Här fanns även en hel del andra backar också.
Asfalten på vägarna var lite sämre än i Valkenburg men landskapet var riktigt vackert.
Väl framme i Huy så sprätte Henrik till. Han har ett riktigt bra klipp uppför medan jag är mer en diesel.





(Video från Henriks kamera)

Innan vi rullade ner igen kom en äldre herre på en riktig rishög till cykel uppför backen.
Han körde på relativt tunga växlar men hade bra tryck.
När vi var på väg ner för att ta lite fina bilder i det brantaste partiet, hörde vi någon som skrek bakom oss.
Det var farbrorn på rishögen som kom i en sjudjädrans fart nerför och tog svängarna i 180.
Var nog inte första gången den mannen satt på en cykel.

Andra morgonen i Namur tog vi bilen bort till Oudenaarde.
Man kan ju inte komma hem från Belgien utan att ha cyklat Pave'.
Så vi hade lagt in en runda i Garmin för att få med så många som möjligt av dessa kända
kullerstenspartierna från finalen av Ronde van Vlaanderen.
Så det bl.a Oude-Kwaremont, Koppenberg, Paterberg samt klassikern Muur-Kapelmuur.
Både Henrik och jag var rätt överens om att detta fick vara nog.
Det var skönt att dagen var över för kullersten är ingen njutning att cykla på.



Efter att vi avslutat med stigningen upp till Muur så bestämde vi oss för att äta middag på
restaurangen som ligger på toppen av stigningen.
Här satt redan några cyklister i varierande outfits.
Det var tydligen någon slags fotosession för ett RedBull race som skulle bli av.

När vi rullade in så kom en av dessa fram och frågade om vi var från Stockholm.
(Henrik hade Fredrikshofs tröjan på sig denna dag med texten "Stockholm" på bröstet)
Han pressenterade sig och sin vän.
Vännens namn uppfattade vi som Nick Nuyens.
Nick Nuyens wikipedia
Nick twittrar om Redbull photosession


Men den trevlige mannens namn uppfattade vi aldrig.
Vi gratulerade naturligtvis bara Nick till hans seger på Flandern 2011.
När vi satt och åt så undrade vi vad han sa att han hette den där trevlige mannen som hade presenterat sig själv och Nuyens.
Var ju lite pinsamt att bara ge kred till Nuyens. Så jag bestämde mig för att gå ut och fråga honom igen.

Han sa då Edwig Van Hooydonck. Sa mig inte så mycket just nu men jag skulle hem och googla hans namn.
Men jag frågade om det var okej att ta en bild på båda.



Efter maten satte vi oss i bilen för att köra hem till hotellet i Namur.
På rummet googlade jag fram hans namn och meritlista.
Ojdå, den gubben var ingen duvunge precis.
Och vi som bara gratulerade Mr.Nuyens. Pinsamt va ordet.
Edwig Van Hooydonck wikipedia
Photo of day:Eddy Bosberg

3:e Dagen i Namur blev ytterligare en tur på landsbygden.



Målet för dagen var att hinna se proffsen på deras slutvarv av La Fleche Wallonne.
(Damerna med bl.a Emma Johansson och Marianne Vos körde på förmiddagen men dom hann vi aldrig med att se)
Så vi brände av en riktigt fin runda och hann precis upp till bergspriset som låg 12km innan målgången.
Vi stod alldeles efter krönet på brantaste partiet och 200m innan bergspriset.
Här attackerades det friskt och dom swischade förbi med en grym hastighet. Imponerande efter en sådan klättring.
Löfqvist satt med i gruppetton strax efter täten men tyvärr kom Gustav Larsson några minuter senare och rullade 2-par med en liten grupp.



Henrik och jag packade ihop och rullade hemåt genom små fina byar och avslutade med en attack upp till hotellet.
Som vanligt stack Henrik iväg i en helsikes fart.

Efter La Fleche Walonne tog vi en vilodag för att få tillbaka lite energi inför loppet på lördag.
Vi passade på att ta bilen ner till Wallers-Arenberg och spana in den berömda pave' sträckan på Paris-Roubaix. Det vill säga Arenbergskogen.
En mäktig syn.
En spikrak kullerstens sträcka på ca 4km rakt igenom träsket.
Dom kommer alltså genom Wallers på en väg som sluttar svagt utför.
Passerar ett järnvägsspår och sedan kastas rakt ut på Pave'n i Arenbergsskogen.
Här skulle jag tippa att hastigheten är minst 50-60 km/h. Måste vara med hjärtat i halsgropen som dom ger sig in i detta helvete.





Dagen innan Liege-Bastogne-Liege så blev det till att byta hotell för sista gången.
Vi bilade från Namur ner till Spa och checkade in på hotel Spa-Balmoral.
Spa är kanske mest känt för sin kurort, bordsvatten och att Belgiens Formel1 bana ligger här.
Nere i staden som är ett riktigt överklass ställe vimlade det av fina bilar.
Både gamla årgångar och sprillans nya sportbilar.
Nu insåg vi även att LBL inte kommer bli någon lätt tripp.
För i Spa (som ligger i Ardennerna) är det verkligen kuperat.

På eftermiddagen åkte vi in till Liege och hämtade ut nummerlapparna och studerade bansträckningen.

Senare på kvällen tog vi en liten cykeltur på ca 30 platta km för att få igång benen.

För nästa morgon gäller det. Då ska det cyklas 280km och 4700hm.



1 maj 2014

Conti kör vårklassiker Del1.

Redan under hösten 2013 snackades det om att några från CTT ville åka ner till
Holland och Belgien och köra någon av vårklassikerna.

Henrik och jag bestämde oss för att köra både Amstel GoldRace och Liege-Bastogne-Liege.
Jonny och Niclas kom ner andra helgen och gjorde oss sällskap under LBL.

Så den 18:e April satte vi oss på planet från Bromma för att flyga ner till Bryssel.
Från Bryssel blev det sedan hyrbil till Valkenburg.
Tyvärr fick jag inte med mig min cykel så det blev till att hyra en på plats.

I Valkenburg så var stämningen bland besökarna på topp.
Pro-herrarna kör ju sitt lopp dagen efter challenge varianten så många supportrar var redan på plats för att titta på Cauberg stigningen.

Efter lite rundvandring så letade vi upp Amstelkansliet för att plocka ut vårt startkuvert.





Amstel GoldRace (230km och ca 1900hm)
Henrik och jag rullade ner till första startgrupp 06:30.
Vår grupp rullade ut ur Valkenburg i lugnt och fint tempo.


Så fortsatte det mil efter mil på små fina vägar och en del cykelbanor.
Men så efter ca 65km fick jag punktering,
Min hyrcykel hade inte kvalitetsdäck från Continental så då får man räkna med sådana här överraskningar.
När punkteringen var lagad körde vi vidare och lyckades hitta en annan liten grupp vi gjorde följe med under några mil.

Åter i Valkenburg för varvning blandades vi med senare startande grupper som körde kortare distanser.
Det blev lite trångt då vi även fick möte med motorfordon. Ett tag stod vi still några minuter
p.g.a ett möte med en buss.
Men när vi var ute ur Valkenburg så kunde vi öka farten igen.
När vi kom ner mot gränsen till Belgien och Tyskland började det också dyka upp en hel del backar som splittrade grupperna vi försökte ansluta till.
(En av backarna från Henriks kamera)

Här var det fina vägar i ett vackert landskap.


Efter vändningen bar det av in mot målet i Valkenburg.
Nu började man även känna igen vägarna från TV.
Världsmästerskapet gick ju här får ett par år sedan.
Så sista nerförs-backen in mot Valkenburg för att sedan vända upp mot Cauberg och målgången var välbekanta från den sändningen. (Som Gilbert vann)
(Video från Henriks kamera)


Det var lite svalt på morgonen så vi bestämde oss för att köra med arm- och benvärmare.
Men vid målgång hade temperaturen gått upp och solen strålade så det var rätt gott med en kall öl för att fira att vi gjort ett fint lopp.




Vi hade väl inget bestämt tidsmål eftersom vi inte cyklat detta lopp tidigare och såg det mest som en upplevelse plus att få lite distansträning.
Nu blev väl vår sluttid ungefär 8 timmar vilket vi var rätt nöjd med.

Dagen efter så följde vi PRO-herrarnas lopp utanför vårt hotell där dom passerade 3 gånger
i en 1000m lång backe med ca 6% lutning. Så man fick verkligen en chans att se dom in action.
Tyvärr så fick vi även se Tomas Löfqvist släppa här på sista varvet.


Efter proffsens lopp så stack vi ut och cyklade ett varv på VM banan och avslutade med ännu en klättring upp för Cauberg.
Här såg det ut som ett slagfält efter dagens lopp.
Och nere i Valkenberg var det karnevalstämning. Holländarna kan verkligen det här med efterfest.

Denna video är i ingången till en av de brantaste backarna under loppet.
(copied from Amstel GoldRace website)



/Mats Pihlström

27 april 2014

Lite snabbare, lite hårdare

Till söndagens träning var vi 10 st till start. Rundan gick över Vallentuna, Rimbo, Edsbro, Almunge och sen söderut till Upplands Väsby. Vädret var fantastiskt och vi njöt av ett snabbt och hårt pass. Vi roterade som vanligt fram till ca 20 km kvar då vi gick ner på ett led. Snittet idag landade på 41 km/h och vi körde ca 140km. 

19 april 2014

Träningarna rullar på

Idag så kördes ytterligare ett Conti-pass från Vikskolan i Upplands Väsby. Tror vi var 16 st till start. Vi körde strukturerat och bra upp till Almunge. Det gick jämt och fint och kedjan fungerade utmärkt. Alla var med och roterade. Ett snabbt stopp i Almunge och sedan hemåt igen. Farten ökades och vi körde in på mindre vägar. Några droppade av och vi var nere på 5-6 man ett tag på ett led. Ca 14 mil med snitt på 38.4 km/h

Nu har nästan alla fått sina kläder och vi var fina i solen:)