Direkt efter start går det utför, länge. Man rullar nerför i ca en halvtimma innan det börjar gå uppför igen.
Jag gick ut hårt i loppet, då benen kändes väldigt pigga. Uppför första klättringen (Le Grand Cherre) körde jag om nästan alla. Vid andra klättringen fick jag betala för det. Tappade lite placeringar där, men kom igång bra igen. På väg ner från Col d'Ornon frös jag rejält, då jag bara hade en vindväst som skydd i regnet och utförsåkningen.
Uppför Villard Recular (12 mil in i loppet) gick det skapligt bra, låg då 21 minuter efter ledaren. Uppe på tuffaAlpe d'Huez var det rejält blåsigt och kallt. Vägen man kör ner därifrån under Vaujany Master är allt annat än i bra skick.
Transportsträckan från Bourg d'Oisans till Allemont, där sista klättringen upp till Vaujany börjar, är nästan helt platt. Där hinner man återhämta sig lite inför de sista 6-7 km av klättring. Sista biten upp till Vaujany är påtagligt brant och smal. Det finns inte heller många flacka serpentinsvängar, så någon vila får man inte på vägen upp. Målgången är vackert belägen strax ovanför den gamla kyrkan.
Vaujany Master är tuffare än La Marmotte. Samma distans tar ungefär lika lång tid att cykla, trots att Vaujany har tusen höjdmetrar färre än Marmotte. Vägarna är också smalare och bitvis i sämre skick.
Loppet är riktigt kul precis av den anledningen. Man kör helt enkelt inte på de stora välkända vägarna, utan på små undangömda pärlor till vägar. Rekommenderas verkligen om man gillar utmaningar.
Här kommer lite bilder från loppet. Foto Natasja Jovic.
Innan start |
In i dimman |
Nästan framme i mål |
Piece of cake! :-) |
Maxim vinner mark i Frankrike |
Energiska tjejer i den mest välbesökta cykelbutiken i Bourg d'Oisans |
Med hälsningar från Bourg d'Oisans, Leo & Natasja |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar